totees

Det är ganska oundvikligt att inte förändras under åren, jag menar det gör ju vi alla. Men att man förändras till något sämre kan jag gärna skippa, jag hatar de. Visst alla förändras på någotvis en del till något sämre. Men jag läste i en tidning igår att man ska inte fokusera på dom dåliga sidorna utan dom bra, ja det är också en självklarhet men ibland går det inte. Jag önskar att tiden hade stannat för typ 6 år sedan, gud vad bekymmerlös man var då. Haha kanske lite ett ämne från ett annat där men det struntar jag i, fast vad struntar jag inte i nu för tiden?

Jag har verkligen insett vilka som är mina riktigt vänner och inte nu, insett hur mycket ett telefon samtal kan betyda från en person man inte har hört av på så länge. Min morbror ringde när jag fyllde 18 och det slår allt jag fick när jag fyllde år, det var helt underbart. Jag saknar han så sjut mycket även fast vi kanske inte är super duper mega tajt och allt sånt men han har alltid varit speciell i mitt liv och jag har alltid sett upp till han. Jag önskar att jag kunde träffa han så mycket oftare men det är ganska svårt eftersom han jobbar dygnet runt men jag har tur  för imorgon kommer han hem och då ska jag träffa han så äre bara.

Jessica sov här igår och vi satt och prata en massa men vi kom fram till att jag är sjukt nära min släkt, jag vet inte vad jag skulle göra utan dom? Jag hatar tanken om att jag kommer få leva utan mormor,morfar,farmor,farfar,linda,andreas,mamma,pappa,niklas och alla dom andra. Men samtidigt hade jag inte klarat mig utan min vänner som alltid har funnits där och ställpt upp och stöttat mig i alla lägen. En viss person är helt underbar,finns alltid där, lyssnar alltid, gör mig alltid glad, tack ♥


/trollet


 Kim Näslund, du har mitt hjärta. ♥

det finns alltid något man saknar och något som man tittar tillbaka till. Jag saknar dom åren, jag saknar dom somrarna, jag saknar galenheterna. Jag har lärt mig något av allt vi gjorde, jag har lärt mig att man aldrig kan ha för roligt, att allt blir vad man gör det till och att man ska aldrig aldrig aldrig ta någon förgivet.

Jag satt och läste gamla inlägg idag, gud vad mitt liv har ändrats. Till något som kanske inte är det hälsosamaste och om jag faktiskt ska vara riktigt ärlig saknar jag det gamla träningslivet. Vart tog det vägen? varför slängde jag bort de? varför lyssnade jag inte? Varför gjorde jag det som jag tyckte var bäst då? Varför har jag förnekat det så länge? Jag förnekade det så mycket att jag trodde på det själv.. Ung och dum kallas det va?
Och det värsta är att jag kan inte börja igen, jag kan inte komma tillbaka efter ett år och tro att det kommer vara som vanligt? Som att jag skulle kunna träna upp allt igen , okej det sulle jag men jag skulle ligga så sjukt långt efter. Jag slängde bort något som var viktigt och betydelsefullt för mig, något som fick mig att tänka på annat och må bra. 

men jag har iaf världens bästa familj, vänner och pojkvän. Tack för att ni finns! <3

/trollet