borta blir hemma och hemma blir borta
Det är läskigt när man kommer till den insikten, för man vet inte vad man ska göra.
Nedslagen ska lysa upp vägen du går på
Alla dess motgångar, hur hanterar man dom? Efter motgång på motgång är det ganska svårt att se slutet på tunneln.
"Motgångar måste man ha för att lära sig något av livet, att uppskatta dom bra sakerna då dom händer och för att du ska bli starkare som människa."
Det var en klok människa som en gång sa detta till mig, och jag vill så gärna tro på detta men det börjar bli svårt när man gång på gång kommer på fötterna igen så blir man nedslagen lika fort. Ska livet alltid vara så här?
Jag säger till min själv att jag blir starkare för varje steg jag tar, för varje gång jag tar mig upp så kommer det vara svårare att slå omkull mig, att jag ska slänga mig ut i världen nu för att jag är tillräckligt stark och precis när jag börjar tro på min själv, så kommer något och slår omkull mig igen.
Det som gör att jag orkar fortsätta att försöka, är dom människorna som vill se mig ligga på marken, dom som vill slita sönder mig inifrån och ut, för jag kommer aldrig i hela mitt liv ge er den tillfredsställelsen att ni får mig dit ni vill.
Så allt ni kastar på mig och varje gång ni kastar något på mig, allt det gör mig starkare.
Hur kan man sakna något man aldrig haft?
Jag har tusen olika funderingar i mitt huvud just nu, vilket inte alls är speciellt ovanligt. Tänkte skriva av mig lite, så jag får ut dom ur huvudet, även fast detta inte ger mig några svar så är det rätt skönt att skriva dom någonstans.
Vart ska jag börja? På vilken sida, början, mitten eller slutet?
Hur kan man sakna något man aldrig riktigt haft? Hur kan man förvänta sig att det ska hända något nytt i livet när man inte vågar ta steget och påbörja resan till det nya som man vill ha? Och framförallt, varför i hela världen låter man sig själv nöjas med sin tillvaro när man egentligen inte alls är nöjd med den? Är det tryggheten som gör det, eller är det tankarna om att man inte är värld att ha det bättre?
Det man hade i några korta sekunder, kändes så bra, så äkta och framförallt så gjorde det dig lycklig. Därför tror jag att man saknar något man aldrig riktigt haft, och känslan av att man aldrig igen kommer få uppleva det igen tar över och gör så att du vill ha det ännu mer. Även fast du egentligen inte har rätten att säga: det där hade jag, det var mitt.
Sedan, man är så bekväm med det man har, man har drömmar om hur man vill att ena liv ska se ut. Allt uppmålat och man vet hur det ska kännas, hur man ska må och man har samtidigt lagt fram en plan om hur man ska ta sig dit. Men ändå så är man kvar i det man har, och vågar inte ta det där steget. Utan man tänker: "tänk om det blir fel? Tänk om jag skulle börja sakna det jag har nu?Men som jag har det nu är det ju ändå ganska bra! Jag kan nog nöja mig med hur det är nu, för det är ju inte så farligt och dom andra är ju lyckliga. "
Du kan inte tänka så, för har du redan massor av drömmar om hur ditt liv ska vara och se ut och du vet att du är på fel ställe och inte är nöjd med din tillvaro. Ja då ska du ta detta steg och börja göra det du vill, och jag lovar, när väl steget är taget så kommer du inte ångra dig en sekund utan du kommer tycka att det är det bästa valet du gjort i hela ditt liv. För det viktigaste här i livet, är att du ska må bra, uppleva det du vill och vara tillfredsställd med din tillvaro. Strunta i denna trygghet en stund, kasta dig ut och låt ödet fånga dig, och när du kommer till en väg som delar sig, ja du tar du den väg magkänslan säger att du ska ta.
Men vem är jag egentligen som säger att man ska göra så? När jag själv är i detta dilemma och inte har vågat ta detta steg? Jag önskar jag vore så stark som jag just skrev att man ska vara, att jag bara skulle kasta mig ut i världen och låta den visa mig det den vill visa.
Jag försöker varje dag, men det slutar ändå att jag står på samma ställe och bara trampar i samma gamla spår.
Jag tänker försöka,mer än någonsin att
förverkliga mina drömmar, att inte nöja mig med det jag har pga bekvämlighet, trygghet och feghet. Jag tänker ta kontrollen över mitt liv.
tänk om..
Vissa saker var hur bra som helst med det, jag hade förmodligen inte varit sambo med min andra halva om jag ej hade slutat och jag hade förmodligen inte haft honom i mitt liv överhuvudtaget.
Men jag ångrar att jag slängde bort det jag hade, jag hade världens chans att få utvecklas och komma dit jag alltid hade velat att komma.
Men vad kan man göra åt det nu? Dumma beslut får man leva med, man ska lära sig att tackla dom, men när jag ser människor som verkligen har lyckas, då slår det omkull mig igen, varför varför varför? är det ända som cirkulerar i mitt huvud just nu.
Men som sagt det har ju fört med dig positiva händelser med, som att jag bor i samma stad som mina älskade vänner och att jag får dela min vardag med min kärlek. Det är jag glad för , jag är överlycklig för det.
Det är ungefär 1 gång i månaden som dom här stunderna kommer upp, men när dom väl kommer så är det de ända jag kan tänka på.
Jag skryter aldrig om mig själv, jag hatar det rent ut sagt, men nu när det gäller handbollen för första gången seriöst tänker jag göra det. Janne Ekman sa att jag var otroligt duktig och bestod med en talang, de var flera som sa det, och vad gjorde jag? jo tog inte åt mig (rättare sagt, kunde inte ta åt mig för var inte van att höra sånt där), släppte det och slutade med handbollen..
Aja nu är det ingen mening om att grubbla över det, jag får som sagt se det från den positiva sidan, jag bor med världens bästa människa, världens bästa sambo, pojkvän och självklart världens bästa vän.
Har ett jobb som jag trivs med, har mina bäta vänner omkring mig, och får se det som en rolig tid i livet.
De var allt för mig denna gång!
/trollet
All I know is your not here to say
What you always used to say.
But it's written in the sky tonight
I won't give up,
no I won't break down,
sooner than it seems life turns around,
and I will be strong
even if it all goes wrong,
when I'm standing in the dark I'll still believe.
Seen that ray of light,
and it's shining on my destiny
shining all the time
and I won't be afraid
to follow everywhere it's taking me
all I know is yesterday is gone and
right nowI belong to this moment, to my dreams.
It doesn't matter what people say
and it doesn't matter how long it takes
believe in yourself and you'll fly, high,
and it only matters how true you are
be true to yourself and follow your heart.
Snabb uppdatering,hihihi
Jag tycker verkligen om klänningen, jag föll för den direkt, hihi..
Samma sak med skorna, i'm in love!
Bara 60 dagar kvar nu,GÖTT!
sjukt rolig inlägg..
Studenten närmar sig och jag är sjukt stressad över att hinna få allt klart i skolan, men de ska nog gå det med som allting annat. hehehe. nu vet jag inte vad jag ska skriva längre.
Jag följde med johanna idag till polisen, hon hade varit väldigt stygg så dom ringde och bad henne komma annars skulle dom komma och hämta henne, så jag var hennes moraliska stöd, hahaha. Nära jag skoja lite, men hon var hos polisen och gjorde pass, sen köpte hon en blomma åt hennes farmor som fyller år idag. GRATTIS TILL HENNE!!!
Vi åkte till eb efter och där var ullapulla oxå så vi var där en stund. Sen har inte jag gjort mer idag, rolig dag va?
en sak som är säker är att jag måste börja träna, för de här går bara inte assååååå.. HEheheh fast vem orkar träna? intee ja, HEheheheh
/trollet
Hockey hela helgen!
I fredags var jag på j18 elits match med johanna och ulla, helt sjukt vilken match det var. Längesedan jag såg en sådan bra match, kramfors var riktigt duktiga. Sedan efter matchen klippte ulla kimpa här hos moi. Bra fredag iaf!
Lördagen spenaderade jag också på latsbergshallen men då vare kramfors a-lag som spelade mot ånge, helt sjuk match det med. Helt sjukt att kramfors lyckades göra 6 mål på så kort tid, den var oxå rolig att kolla på haha.. På kvällen tog jag med mig fin folket det vill säga elin (den mörka),erik,robin och kasim på hur många lingon finns det i världen, hur bra film som helst och sjukt rolig. Så min lördags kväll vart riktigt bra, kul och träffa den mörka igen efter hennes vistelse i thailand. Man såg hon knappt i mörkret,hihi.
Idag har jag spenderat min dag på latbergshallen igeen, kramfors mot brunflo lr hur dom stavas. Kramfors vann iaf men det var inte en sån rolig match att kolla på. Förlååååt.
Så nu hoppas jag att lill snuttan är glad över att jag skrev vad jag har gjort,hihihi.
/trollet
alla gör misstag..
Hur vore livet utan misstag? skulle det vara bättre eller sämre?
Jag tror att det skulle vara sämre, misstag är en del av livet, alla gör dom, men vissa väljer att lära sig något av dom och vissa fortsätter på samma spår ändå.
man gör misstag även fast man kanske inte tänker på att det är misstag, man kanske tex kastar en boll i någons aniskte av misstag, bara sånna där små saker.
Sen finns det större misstag, jag har gjort en del. Jag ångrar dom men samtidigt har jag lärt mig av dom också.
Så som sagt, det beror på hur man väljer att ta dom, om man väljer att lära sig eller fortsätta på samma spår och göra samma misstag hela tiden.
Jag har världens bästa vänner,pojkvän , och då menar jag verkligen världens bästa, tack för att ni finns!
- jag älskar dig ♥
/ trollet
ibland känns det som att man tappar sig själv på vägen man går, man känner inte igen sig själv och undrar hur det kunde bli så..
Jag vill inte känna oro för att inte kunna lita på dom människorna jag älskar mest, men det gör jag. Jag stänger det mesta inne, visar oftast de yttersta.
Jag önskar att jag någon gång vågar släppa någon tätt in på livet, att jag kan säga precis vad som helst, vara precis hur jag vill, kunna vara ledsen om jag är de. Men det är svårt, visst jag är bättre nu än förut men jag kan säga att ingen känner mig till 100% och de skrämmer mig.
Fast att skydda sig själv är väl någonting alla gör? att blotta sig själv är det nog ingen som gör..
Det här om att tappa sig själv, ja jag har tappat vissa delar och fått några som är mycket bättre. Jag hatar att tappa saker som är viktiga, det kan vara ett halsband som är hemskt viktigt. Nu handlar det här inte om ett halsband men ändå, jag har tappat vissa delar som jag tyckte om. Och jag har ingen aning om hur jag kunde tappa dom. Jag förtår inte riktigt vart dom försvann? Varför har jag blivit så svag för?
Jag saknar det som va, då hade inte fanns problem,bekymmer eller någonting annat..
/trollet
tråkigt liv
Du heter: Linda Therése Bergqvist
Smeknamn: terre,tessan
Låt som när du är ledsen sörjer till: haley james scott - halo
Beroende av: familj, vänner, trygghet och roliga dagar
Vad tror folk om dig? Jag vet inte riktigt, att jag är osmart och säger dumma saker typ.
Stämmer det? haha ja.
Vad får du oftast komplimanger för? mina kindben och ben. Hahaha
Hur imponerar man på dig? man är sig själv, man vågar släppa lös, man är inte rädd för vad andra människor ska tycka om en. Man ser allt positivt och vet vad man vill i livet.
Brukar du skratta för dig själv? haha ja det händer ganska ofta de.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: ulla: - "jag vet inte för mina föräldrar verkar aldrig gå och lägga sig"
Var bor du? k-fors och h-sand.
Trivs du där? i k-fors men inte i h-sand
Hur svarar du i mobilen? beror helt på men oftast hej
Vem ringde du senast? bra fråga, mamma tror ja
Vad sa den du senast pratade med i telefonen: en masssa olika saker
Antal timmar sömn inatt: typ 9 och en halv.
Sov du ensam: ja
Brukar du komma i tid: beror på vad det är jag ska till ;p
Hur känner du dig nu: less, fundersam, trött
Vanligaste färg på dina kläder: olika de
Vad tycker du om fötter: den äckligaste kroppsdelen människan har.
Vad saknar du: allt i kramfors
Hade du en bra kväll igår: nja inte direkt, inte från 8 och framåt iaf
Favorit dryck på morgonen: oboy!
När brukar du oftast gå och lägga dig: typ 12 kanske
Är du blyg? Beror helt på vad jag är på för humör konstigt nog, ibland, ibland inte.
Sysslar du med någon idrott: Nej men kanske snart igen
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Från och med nu gör ja.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag: Haha jag skulle nog försöka hinna med så mkt som möjligt. haha
Är du nöjd med ditt liv: Jara det är ja
Är du bortskämd: nej det är jag verkligen inte
Vad gör du i morgon: gå i skolan, jobba och sova.
Vad är det värsta du vet? när vänner gå bakom ryggen på en, när man förlorar någon man älskar, KRIG, barn som har en jobbig uppväxt, död.
Har du bra vänner och äkta vänskap? ja det har jag verkligen, världens bästa vänner.
Vad är det finaste du fått? det finasste är nog ett halsband med ett guldhjärta på.
En speciell dag du minns: När mina kusiner föddes, dagen då jag skulle till usa, första gången jag var med kim, när jag och ulla låg på ip förra sommaren på natten, alla dagar i klimpfjäll och göteborg. Mm
Du samlar på: ingenting vad jag vet
Vem ringer du när du är arg/ledsen: mamma
När grät du senast: igår
Vad skulle du göra om du vann en miljon: jag skulle fara utomlands och sedan göra ngt annat roligt och spara,
Vill du gifta dig: ja det tror jag att jag vill
Vill du ha barn: jaa när jag har gjort allt som jag vill göra först och känner att jag har en stabil miljö och känner mig färdig med de unga livet eller vad man ska säga.
Är du musikalisk? hahahahaha nää
Vad dricker du helst när du är törstig: vatten <3<3<3<3
Bor dina föräldrar tillsammans: nej
Har du någon gång gråtit dej till sömns: ja..
Biter du på naglarna: kan hända ngn gång men inte alls ofta.
you don't know what you got untill you lose it..
Man kanske känner den bättre eller sämre än vad man tror?
Hur kommer man en person nära egentligen?
Ska allt som händer verkligen hända?
Varför tar man personer förgivet alldeles för ofta?
Varför säger man att man inte bryr sig om saker när man egentligen gör de?
Varför saknar man/ älskar man någon/något?
Varför gör man människor rädd/sårade/besvikna?
Vad får man ut av att låtsas vara en person som man egentligen inte är?
Blir man större som person om man förändras eller är det någonting helt meningslöst egentligen?
Vad är det posetiva i att sakna något? I att se tillbaka på saker man har gjort som var helt fucking awsome?
Okej klart det finns positiva saker i de men vad är meningen med det hela egentligen?
Varför är det så svårt att öppna sig för dom man älskar?
Varför är det så svårt att vara ledsen inför vissa människor?
Varför vart jag den jag vart?
Varför glider människor ifrån varandra?
Jag har tänkt otroligt på sista tiden och jag vet inte om det är bra eller dåligt?
Fast vad vet jag egentligen nu förtiden?
jag har tappat det som var viktigast för mig...
/trollet
- Jag älskar dig och du är det bästa jag har. <3
jag kan inte säga att jag gillar det här..
Självaste Malin Norlander lämnar mig idag och gör sin sista dag här på televinken för att gå vidare till comhem, min dag kan inte ha börjat bättre..
Hon är den som verkligen har fått mig att vilja gå på jobbet, som har fått tiden att gå fort. Hon tvingade med mig på peronalfesten i november och det kanske är lika bra för annars kanske inte jag hade fått lärt känna henne, och då hade jag gått minste om en galen, rolig, underbar tjej.
Jag vill inte att kvinna ska sluta men jag förstår att hon vill byta jobb för hon har ändå varit här i 3 år, jag skulle oxå sluta om jag hade kunna. Men jag kan bara säga att jag kommer sakna henne... mycket.
/trollet
I'll never be the same if we ever meet again
Det är ganska oundvikligt att inte förändras under åren, jag menar det gör ju vi alla. Men att man förändras till något sämre kan jag gärna skippa, jag hatar de. Visst alla förändras på någotvis en del till något sämre. Men jag läste i en tidning igår att man ska inte fokusera på dom dåliga sidorna utan dom bra, ja det är också en självklarhet men ibland går det inte. Jag önskar att tiden hade stannat för typ 6 år sedan, gud vad bekymmerlös man var då. Haha kanske lite ett ämne från ett annat där men det struntar jag i, fast vad struntar jag inte i nu för tiden?
Jag har verkligen insett vilka som är mina riktigt vänner och inte nu, insett hur mycket ett telefon samtal kan betyda från en person man inte har hört av på så länge. Min morbror ringde när jag fyllde 18 och det slår allt jag fick när jag fyllde år, det var helt underbart. Jag saknar han så sjut mycket även fast vi kanske inte är super duper mega tajt och allt sånt men han har alltid varit speciell i mitt liv och jag har alltid sett upp till han. Jag önskar att jag kunde träffa han så mycket oftare men det är ganska svårt eftersom han jobbar dygnet runt men jag har tur för imorgon kommer han hem och då ska jag träffa han så äre bara.
Jessica sov här igår och vi satt och prata en massa men vi kom fram till att jag är sjukt nära min släkt, jag vet inte vad jag skulle göra utan dom? Jag hatar tanken om att jag kommer få leva utan mormor,morfar,farmor,farfar,linda,andreas,mamma,pappa,niklas och alla dom andra. Men samtidigt hade jag inte klarat mig utan min vänner som alltid har funnits där och ställpt upp och stöttat mig i alla lägen. En viss person är helt underbar,finns alltid där, lyssnar alltid, gör mig alltid glad, tack ♥
/trollet
Kim Näslund, du har mitt hjärta. ♥
huvudvärk till tusen
Ikväll ska ulla komma hit och mysa, sen kommer kanske frida och micca förbi en sväng oxå :) men innan allt det måste jag stäääääda. Har ju slängt ut hela min garderob på golvet för att jag ska städa den men det ha inte gått så bra kan jag lova.
Jag har tappa bort massa av mina favoritkläder, plus att jag stukade mitt finger igår när jag skulle rädda min cola. Hahah seriöst vad lyckas jag inte med? Så sjukt klantig är ja, fast iofs så visste väl alla det redan.
nu sitter jag ute i solen och tar vara på värmen, det är hemskt skönt ute :)
/trollet