totees

shit det har gått ett helt år sedan jag var i usa, gud vad tiden går fort. Tiden där borta var nog det bästa jag har varit med om. Jag fick vara med helt underbara människor, lära känna några av dom roligaste och snällaste människorna jag någonsin har träffat. När jag väl var där ville jag bara hem, pga en sak. Och det är inte så konstigt sen kände jag mig rätt ensam eftersom jag var den enda som var 16, antigen var dom typ 30 lr 12, haha men det gick ändå. Jag hade sjukt roligt och lärde mig en massa saker. Jag tror faktiskt att dom ska komma till Sverige när jag tar studenten, det skulle vara helt perfekt. Nää nog pratat om Usa lär kanske bli lite tråkigt för er  och läsa.


Jag saknar min syster så otroligt mycket, jag behöver henne. Jag har inte träffa henne på jag vet inte hur länge, eller jo det vet jag visst. I vintras när jag var på väg till sundsvall åkte vi samma buss. Men liksom hur mycket är det? Jag vill spendera veckor med henne. Det bara är tungt i bröstet på mig och jag vill träffa henne nu på en gång. Det spelar ingen roll om vi egentligen inte ens har samma föräldrar och inte är syskon på något sätt. Så bodde jag med henne i 12 år och hon var som min egna syster och som att vi var av samma blod. Så känns det fortfarande, hon är en person som jag aldrig i hela mitt liv mista. Ibland tror jag att man glömmer bort hur mycket en person betyder för en och att man bara tar dom förgivet. Jag vet att alla måste bli bättre på de och jag försöker verkligen. Jag fick panik när jag hörde att du hade åkt in på sjukhuset förra våren, jag började skaka och tårarna bara rann på mig. Alla sa att jag inte skulle oroa mig för det inte var något farligt, men dom visste inte ens vad dom pratade om. Du kunde ha dött och som tur var gjorde du inte det för du är så stark och du klarar allt. Du är helt underbar sis!
Pauline, jag älskar dig och du betyder hur mycket som helst för mig. En gång syster, alltid syster <3

/trollet