totees

för ungefär 1 år och 1 månad sen började jag på härnösands gymnasium efter en massa omständigheter. Andledningen till att det vart Härnösan var för handbollsgym, vilket jag inte vet om jag ångrar i dag kanske. Gud vad mycket som har hänt på det här året, började i en helt ny klass och kände endast sandra. Var hemskt nervös första dagen, visste ingenting om något, var på ett helt nytt ställe och kände mig inte alls hemma.

Flyttade in på volontären (där alla andra gymnasie elever bor som kommer utifrån), jag flyttade in med en som hette filip. Vi kom jätte bra överrens, vi var som syskon.
Jag gjorde inte så mycket annat än att träna och gick i skolan de första halv året, hade inte tid med så mycket annat heller. Jag otrivdes väldigt mycket i Härnösand då, hade funderingar på att byta till kramfors igen. Eller det var ju inte långt ifrån att jag flyttade hem men det var något som stoppade mig, jag vet inte vad men. Och jag vet inte om jag ångrar, men det kanske är så att jag ska gå där jag går nu.

Handbollen gick framåt och jag tyckte att det var jätte roligt, men efter jul så började allt avta. Jag trivdes verkligen inte att bo på volontären så jag spenaderade den mesta tiden i ramvik. Jag var allt mer och mer med jessica och tyckte att skolan och handbollen var skit. Var sjuk ofta, slutade träna ett tag, gick inte på skolan.

Våren var hemsk, det ända jag ville var och vara hemma. Jag tappade kontakten med dom flesta kändes det som, något som jag ångrar idag men samtidigt så har det stärkt vissa relationer. Jag tränade nästan ingenting från april tills slutet av skolan, jag sket i handbollen totalt och det var ju egentligen för handbollen jag började i härnösand. Många kan tycka att det är konstigt att jag absolut inte tränade och verkligen sket i de. Men jag var så sjuk less så jag hade kunna sluta på en gång.

Nu under sommaren har jag haft väldigt mycket funderingar på om jag sluta eller fortsätta, jag harde fortfarande. Men antar att jag måste fortsätta. Ena sidan av mig vill verkligen fortsätta och sattsa men andra sidan skriker nej. Visst jag kan fortsätta spela men jag vet inte om jag vill sattsa helhjärtat som alla andra vill att jag ska göra. För jag vill liksom ha ett liv, ha mitt sociala och inte sätta allt sådant åt sidan. Visst ska man bli något så måste man ta dom uppoffringarna men ja.

Nu går jag kvar i skolan, jobbar och ska antagligen börja träna snart. Det känns jobbigt och roligt samtidigt, men jag får väl se det ljusa med allt och hoppas att det blir bra.

jag kände för att skriva av mig lite, jag förstår om man inte orkar läsa. Det är på egen risk så bli inte arg om ni blir uttråkade ;)

puss / trollet

fortfarande helt ovetande och känns som att det glider ur händerna på mig.