jag kan inte riktigt förstå det själv
det är någonting med dig som gör att jag bara vill veta mer om dig, prata med dig hela tiden. Du är inte som alla andra, du är dig själv och låtsas inte. Och dessutom känner jag att jag kan vara mig själv, jag behöver inte tvinga fram något att prata om utan det bara kommer av sig själv. Jag kan inte säga att jag känner något så utan jag känner bara att jag vill veta ännu mer om dig, lära känna dig ännu bättre och se vart tiden tar allt.
För ett tag nu har inte jag känt några känslor alls för vissa saker, det har varit sjukt skönt. Liksom släppt allt gammalt som tex mitt förra förhållande och det enda kanske man ska säga. Jag tycker om den personen jätte mycket som vän men ingenting mer vilket känns skönt.
Jag är less på allt sökande och väntande och alla gånger man har blivit sårad för något man har trott att det har varit någonting men det har inte varit så. Jag är trött på det livet och har lagt det bakom mig. Jag har lärt mig att om man söker finner man inget utan om man inte söker står det utanför dörren då man minst anar det.
Så nu vill jag bara ta det lugnt med allt, prata lära känna personen, känna att det finns något mer än bara vänner och inte rusa in i något. För kärlek är något fint som man ska dela med en person man känner att man verkligen tycker om och uppskattar och blir uppskattad av. Inte bara något man ska utnyttja för att man känner sig ensam och bara träffa någon gång så där när man känner för det.
Utan liksom ha det där fina, fina kvällar då man inte gör någonting utan bara kollar på film och myser, när någon ligger och bara håller om en när man ska sova. Någon som vet allt och man vet att den alltid finns där, Någon som man inte behöver säga ett ord till ibland utan den förstår än då, då man inte känner någon press för att göra något eller vara en speciell person utan man kan vara sig själv, se ut som man vill,vara som man vill och den personen ska ändå vara stolt över en och även inför sina vänner. När den personen ser in i ens ögon och säga dom fina orden och man känner att den verkligen menar det av hela sitt hjärta. Känna att varje beröring är speciell och att man är den enda. Att man ska kunna ha kul med personen och kunna berätta saker utan att den dömmer en. Som sagt det ska innehålla det där fina i ett förhållande, så som kärlek är.
Visst alla bråkar någon gång men bråk över oviktiga saker är så onödigt.
/trollet
jag saknar min stjärna!
För ett tag nu har inte jag känt några känslor alls för vissa saker, det har varit sjukt skönt. Liksom släppt allt gammalt som tex mitt förra förhållande och det enda kanske man ska säga. Jag tycker om den personen jätte mycket som vän men ingenting mer vilket känns skönt.
Jag är less på allt sökande och väntande och alla gånger man har blivit sårad för något man har trott att det har varit någonting men det har inte varit så. Jag är trött på det livet och har lagt det bakom mig. Jag har lärt mig att om man söker finner man inget utan om man inte söker står det utanför dörren då man minst anar det.
Så nu vill jag bara ta det lugnt med allt, prata lära känna personen, känna att det finns något mer än bara vänner och inte rusa in i något. För kärlek är något fint som man ska dela med en person man känner att man verkligen tycker om och uppskattar och blir uppskattad av. Inte bara något man ska utnyttja för att man känner sig ensam och bara träffa någon gång så där när man känner för det.
Utan liksom ha det där fina, fina kvällar då man inte gör någonting utan bara kollar på film och myser, när någon ligger och bara håller om en när man ska sova. Någon som vet allt och man vet att den alltid finns där, Någon som man inte behöver säga ett ord till ibland utan den förstår än då, då man inte känner någon press för att göra något eller vara en speciell person utan man kan vara sig själv, se ut som man vill,vara som man vill och den personen ska ändå vara stolt över en och även inför sina vänner. När den personen ser in i ens ögon och säga dom fina orden och man känner att den verkligen menar det av hela sitt hjärta. Känna att varje beröring är speciell och att man är den enda. Att man ska kunna ha kul med personen och kunna berätta saker utan att den dömmer en. Som sagt det ska innehålla det där fina i ett förhållande, så som kärlek är.
Visst alla bråkar någon gång men bråk över oviktiga saker är så onödigt.
/trollet
jag saknar min stjärna!
Kommentarer
Trackback
