totees

Man ska aldrg ångra någonting som fått en att le sägs det, men jag gör det. Jag ångrar tusen gånger om att jag la av med handbollen, att jag inte satsade till 200%, just då jag tog beslutet att sluta, ja då kändes det bra. Men nu, nu ångrar jag det så otroligt mycket.
Vissa saker var hur bra som helst med det, jag hade förmodligen inte varit sambo med min andra halva om jag ej hade slutat och jag hade förmodligen inte haft honom i mitt liv överhuvudtaget.
Men jag ångrar att jag slängde bort det jag hade, jag hade världens chans att få utvecklas och komma dit jag alltid hade velat att komma.

Men vad kan man göra åt det nu? Dumma beslut får man leva med, man ska lära sig att tackla dom, men när jag ser människor som verkligen har lyckas, då slår det omkull mig igen, varför varför varför? är det ända som cirkulerar i mitt huvud just nu.

Men som sagt det har ju fört med dig positiva händelser med, som att jag bor i samma stad som mina älskade vänner och att jag får dela min vardag med min kärlek. Det är jag glad för , jag är överlycklig för det.
Det är ungefär 1 gång i månaden som dom här stunderna kommer upp, men när dom väl kommer så är det de ända jag kan tänka på.
Jag skryter aldrig om mig själv, jag hatar det rent ut sagt, men nu när det gäller handbollen för första gången seriöst tänker jag göra det. Janne Ekman sa att jag var otroligt duktig och bestod med en talang, de var flera som sa det, och vad gjorde jag? jo tog inte åt mig (rättare sagt, kunde inte ta åt mig för var inte van att höra sånt där), släppte det och slutade med handbollen..


Aja nu är det ingen mening om att grubbla över det, jag får som sagt se det från den positiva sidan, jag bor med världens bästa människa, världens bästa sambo, pojkvän och självklart världens bästa vän.
Har ett jobb som jag trivs med, har mina bäta vänner omkring mig, och får se det som en rolig tid i livet.

De var allt för mig denna gång!

/trollet