totees

Jag har många människor runt om kring mig som jag älskar mer än allt annat men tillit är någonting som aldrig har varit enkelt for min del, jag har blivit svinken,sårad och lurad.
Jag vill inte känna oro för att inte kunna lita på dom människorna jag älskar mest, men det gör jag. Jag stänger det mesta inne, visar oftast de yttersta.
Jag önskar att jag någon gång vågar släppa någon tätt in på livet, att jag kan säga precis vad som helst, vara precis hur jag vill, kunna vara ledsen om jag är de. Men det är svårt, visst jag är bättre nu än förut men jag kan säga att ingen känner mig till 100% och de skrämmer mig.
Fast att skydda sig själv är väl någonting alla gör? att blotta sig själv är det nog ingen som gör..

Det här om att tappa sig själv, ja jag har tappat vissa delar och fått några som är mycket bättre. Jag hatar att tappa saker som är viktiga, det kan vara ett halsband som är hemskt viktigt. Nu handlar det här inte om ett halsband men ändå, jag har tappat vissa delar som jag tyckte om. Och jag har ingen aning om hur jag kunde tappa dom. Jag förtår inte riktigt vart dom försvann? Varför har jag blivit så svag för?

Jag saknar det som va, då hade inte fanns problem,bekymmer eller någonting annat..


/trollet